Blev faktist glad jgår när jag var innne på Williams minnessida och såg hur mycket pengar det hade kommit in, blev faktist överrasskad, men glad. Jag startade den för jag inte vill att någon annan ska behöva stå ut det som jag och Staffan har gjort. Men det är en bit kvar så hoppas att ni fortsätter sänka pengar till minne av William, till minne av min älskade son, mitt älskade hjärta!!!

http://www.solvanda.nu/insamlingar/till-minne-av-william-hammar

Idag har det gått 21 långa veckor, saknar min skatt så himla mycket att det inte ens går att förklara det.... Idag var det 21 veckor sedan jag födde min son, min älskade son... Men jag hoppas att gammel mormor och morfar och alla andra jag känner i himelen hjälper min ängel att få en fin midsommarkrans och allt annat som tillhör...

Idag tänker jag extra mycket på dej min skatt, vet inte varför det är extra mycket idag, kanske är det för jag träffade din kusin som är bara 9 veckor yngre än dej, i helgen, men vet inte, saknar dej så det gör ont... Älskade änglabarn, min älskade son William Hammar! Vi saknar dej hjärtat!!!! Pussar mamma

Något jag läste på fb idag och tyckte det var fint...
Detta är till alla starka människor, som har gått igenom en hel del i livet och överlevt! Jag är stark för jag känner till svaghet, jag har medkänsla eftersom jag har upplevt lidande. Jag lever för att jag är en kämpe. Jag är klok eftersom jag har varit dum. Jag kan skratta, för jag har känt sorg. Jag kan älska eftersom jag har känt förlust.

18 veckor & 4 dagar sedan William lämnade oss och härom dagen slog en tanke mej, fick en inbjudan till min systerdotters dop, då insåg jag på nytt hur mycket vi aldrig kommer att få uppleva med William... Jag kommer aldrig få döpa han, jag kommer aldrig att få se han ta sitt första steg, kommer aldrig få gå med han på någon skolavslutning, han kommer aldrig ta studenten, kommer aldrig få höra han säga orden "mamma jag älskar dej!" och detta gör så jävla ont...

Idag har dagen kommit som jag i början verkligen såg fram till, våran son skulle komma idag, men efter 27 januari har jag bara önskat att denna dagen inte skulle komma, eftersom allt som har hänt... Fy fan vad jag saknar han, har svårt att förstå att det har gått över fyra månader sedan du försvann... Du var så liten och vacker. Du är mina son!!! Min ängel så mycket jag tänker på dig, speciellt denna dagen... Mitt lilla hjärta. Ska åka till dej sen... Du ska veta att mamma och pappa saknar dej, väldigt mycket våran lilla prins... <3

Igår var det 4 månader sedan William gick bort, idag är det morsdag och i morgon är dagen då William skulle komma...

Det är så länge sedan William föddes och så länge sedan han lämnade oss, känns som igår... Just nu är allt jobbigt, känns som alla man ser är gravida eller nyblivna mammor, jag skulle ju själv vara en av dom, lycklig höggravid eller nybliven mamma, men det blev ju inte så... För jag fick en sjukdom dom gjorde att jag inte kunde fortsätta vara gravid för då skulle inte jag överleva, men jag vet inte, har fortfarande svårt att ta in det, det känns så overkligt på något sätt, på söndag är det morsdag och fyra månader sedan lämnade oss... Men vet inte, hoppas att någon kommer att komma ihåg att jag är mamma den dagen iallafall även om William nu är en ängel...

Älskar dej min son, saknar dej så det gör ont, tänker på dej varje dag! Men just nu gör det extra ont, för på måndag kommer dagen när du var beräknad att komma...

Till minne av William Hammar 27/1-2012 ❤

Fy fan vad jag inte mår bra idag, är så ledsen, allt känns meningslöst, känns att det inte finns någon mening något, försökte kolla på tv förrut, men gick inte började bara gråta för vad man än tittade på var det bara om det kungliga dopet, kan jag inte sluta tänka på att hon är drygt bara en månad yngre än William, saknar han så oerhört mycket. Men nu är det extra jobbigt för om 6 dagar är det beräknad förlossnings datumet. Min lilla ängel skulle komma, men istället kom han 4 månader och 1 dag förtidigt... Älskar han! Min ängel, hoppas att hans gammelmormor och gammelmorfar tar bra hand om han och att han är kul med alla andra änglabarn... Tänker på dej varje dag hjärtat!
R.I.P älskade hjärtat William Hammar ❤

Idag har det gått 16 veckor och 2 dagar, kan inte fatta det, ibland känns det som att det var igår men ibland känns det som att det var flera år sedan, men saknar han så förbannat mycket... Det var ju min son, vill inget hellre än att han tillbaka han.... Häromdagen när jag var på jobbet så blev jag så j*vla ledsen, det var en kund som såg min tatuering och frågade om det var min son, och jag svarade ja eftersom att det är så fallet är, menmen inte mycket mer med det, efter ett tag går jag förbi kunden igen då han står och pratar med en annan kund, och då hör jag han berätta om min tatuering, och säger "jag förstår inte hur oansvarig man kan vara, vara tillbaka på jobbet redan när man har en så liten son hemma." Blev så j*vla ledsen, men vågade inte eller orkade inte säga till han som det var... Men kan bli lite trött på att folk ska se allt så svart eller vitt... Sen kan jag väl helt ärligt säga att jag fattar att det första man tänker på är att någon har förlorat sitt barn, innan det hände med William så fanns det inte i min värld att barn dog, inte innan de ens var födda iallafall... Eller att man kunnde förlora sitt barn... Det ska inte kunna bli så. Det är därför jag har skapat en insamling i Williams namn, vill inte att fler föräldrar ska behöva uppleva det jag och min man och många andra har gjort. Så jag har valt att stödja forskningen för att plötslig spädbarnsdöd inte ska kunna ske... http://www.solvanda.nu/insamlingar/till-minne-av-william-hammar

Älskade William, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta! Saknar dig min skatt. R.I.P William Hammar 27/1-2012

Det var ett tag sedan jag skrev här, men har inte orkat, har hänt så mycket... Tänker på Wiliam varje dag, speciellt nu när det börjar närma sig dagen han skulle komma... Den 28 maj... Det är snart och det går med stormsteg... Men så vad har hänt sedan sist? Jag har träffat min systerdotter som är 5 veckor yngre än William och jag vågade till och med hålla henne. Även om det var jobbigt för jag kunnde inte tänka på någon annan än William, men ändå. Det var mysigt att hålla henne... Längtar tills jag kommer att kunna hålla Williams syster eller bror i mina armar, men den dagen kommer när den gör det, vill inte stressa fram det heller. Vi hade även lyckats att sälja vårat hus, så vi äntligen skulle få flytta, men icke som nicke, så blev det inte... Så är kvar här nu ändå... Men men det är väl som alla säger, allt händer av en annledning, även om jag har sjukt svårt att se det nu... Men men...

Har startat en insamligen i Williams namn... Titta gärna in på den... http://www.solvanda.nu/insamlingar/till-minne-av-william-hammar

Jag har skapat denna insamligen för att jag inte vill att någon mer ska behöva förlora sitt barn. Med pengarna som samlas in hoppas jag att forskarna kan hitta varför det händer detsom händer, och hitta något sätt att hindra att det händer!

Var vid graven idag, det var jobbigare idag än vad det brukar... Vet inte riktigt varför det var det men det var bara det, känndes ovanligt jobbigt, att min lilla skatt ligger där nere, det har nog mycket med att göra att jag går runt och tänker på att nu skullle jag egentligen varit mammaledig, gått hemma med magen i vädret óch räknat ner dagarna till William skulle komma till oss, men det blev ju inte så... Så då funderar man istället på varför blev det inte så? Varför var jag tvungen att förlora min son, eller rättare sagt varför måste någon mamma eller pappa förlora sitt barn, eller varför ska någon någonsin behöva förlora någon... Han var ju bara ett barn, han hade hela sitt liv framför sig, så förbannat orättvisst... Kan inte sluta tänka på det... Men orkar inte det heller, orkar inte vara ledsen mer....

Älskade William ♥ 27/1-2012

Det har hänt mycket denna veckan, mycket som har gjort mig ledsen och mycket som har gjort mig glad, igår hade jag och min man årsdag, lite jobbigt att fira den, eftersom att William hade fötts på en fredag, så blev väl inget direkt firat, fick en jättefin ros av han... <3

Vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, känner liksom inte riktigt för att dela med mig idag, känner inte för att säga till alla vad jag tycker och tänker... men det kommer väl sennare ikväll istället.... Btw har köpt en jättefin solcellslampa till William, ska åka och sätta dit den imorgon, får ta en bild och lägga upp här, så skiter i detta nu och så skriver jag mer imon....


R.I.P Älskade sonen William! Älskar dej mest av allt!!!

Idag har det gått 10 veckor, det är långfredag och din namsdag. Idag har det varit ovanligt mycket tankar på William, men det är väl för att det just är hans namnsdag idag... Denna veckan har faktist varit ovanligt bra, mycket som är svårt men ändå känns ändå bra på ett sätt, William fick en kusin för en vecka sedan, jättesöt, tog ett tag innan jag kunnde titta på bilderna på henne men nu känns det bra... Vet dock inte hur man kommer att reagera när man ser henne, men det löser sig den dagen. Imorgon blir det Elmia, känns på ett sätt väldigt konstigt eftersom att jag gick och planerade det när jag var gravid med William, tänkte att det skulle vara en av de sista bilgrejerna jag skulle göra innan han skulle komma, jag skulle gå där med min mage och vara höggravid, men det blev ju inte så, känns ganska jobbigt när man tänker på det så.... Drömmde inatt att jag var gravid igen, väntade en dotter, bara att tänka på det känns fel, självklart vill jag ha ett barn till, men just nu känns det bara fel att ens tänka tanken, men drömmde det, och i drömmen var jag lycklig, eftersom att denna gången fick jag inte havandeskapsförgiftning. Vet inte riktigt hur man ska tyda det... Menmen, allt kommer säkert att bli bra till slut.... William saknaden efter dig är enorm, saknar dig varje vaken sekund! Grattis på namnsdagen älskling!!!

William Hammar 27/1-2012 ♥

Nu har det gåt nio långa veckor, och just idag fick jag en systerdotter, nio veckor efter jag fick min son och samtidigt förlorade han, nio extremt långa veckor, men är på ett sätt ändå glad att det blev en liten flicka, eftersom jag kommer inte kunna se William i henne. Men ändå, hon kunnde ju kommit igår eller imon varför just idag. Har inte kunnat koncentrera mig på mitt jobb idag, har varit helt ofukuserad, har varit en riktigt svår dag, sen kom det bilder på henne, kunnde inte ens titta på dem, jag orkade inte helt enkelt, allt blev bara för jobbigt... Kunnde inte sluta vara avundsjuk rent ut sagt. Så avundsjuk att jag inte kunnde få behålla min son, avundsjuk för att jag inte kan få ha mitt barn i livet, har sagt det många gånger de senaste veckorna, men livet är inte rättvisst. Folk som absolut inte borde ha barn har det, men jag, jag fick inte det, varför? Kommer jag någonsin få svar på detta? Jag tror inte det, kan inte sluta att klandra min kropp för det som hände, det var ju min kropp som skapade havandeskapsförgiftningen.... Helt utan annledning.... Jag har redan varit med om mer saker än vad man ska behöva i sitt liv, varför ska då jag förlora mitt barn? Men jag ska vara stark ska klara av detta med... Jag ska visa han i himlen, att jag klarar detta, även  om det inte känns så nu, jag kommer att göra det!!!

Saknar dig min älskade skatt, önskade att du hade kunnat vara här med mig nu....

William Hammar 27/1-2012 ♥

Nu har det gått åtta veckor, vet inte riktigt, detta har på något sätt varit den jobbigast, fel att säga det... Men just nu känns det så... Har mått skit åt helvette i flera dagar nu, kan inte sluta gråta orkar inte göra något... Pratade med mamma idag så det hjälpte ändå mig att förstå lite varför det är som det är men det var som hon sa det är tyvärr ingen tröst... Allt känns bara som att det är emot mig. På något sätt känner jag inte mig som en kvinna. Jag kunnde inte ens göra det mest naturliga i världen eller det som är våran instinkt, jag kunnde inte föröka mig, eller jo det kan jag ju egentligen, men inte att bli sjuk inte utan att förlora min son, vet att det är massor av kvinnor som har gått igenom precis det jag har gör, eller tyvärr de som inte ens kan bli gravida, men har svårt att se till att dem kanske har det värre än jag. På något konstigt sätt försöker jag se något possetivt ur detta, jag och Staffan har ju blivit starkare som par, vi har fått gå igenom alldels för mycket negativt tillsammans nu, men vi har klarat det, vi har klarat det tillsammans... Även om vi inte trodde att vi skulle göra det. Men kan ändå inte känna mig något sådär... Det värsta är att jag blir ledsen så fort jag ser en gravid kvinna, jag tänker bara på att jag själv gick så för två månader sedan, gravid lycklig och med drömmar. Nu vet jag inte om jag har så många drömmar kvar, självklart att få fler barn, men jag vet inte om jag kommer att orka att gå i genom detta igen... Men jag får vara glad för det jag har, jag har en underbar man som jag älskar mest av allt, jag har en underbar familj som ställer upp och stöttar mig/oss så gått dom kan och sist men inte minst jag har mina vänner, de hjälper även mig så gått som de kan.... Älskar er alla!

Ska tända ett ljus för dig idag min skatt, jag saknar dig så jävla mycket att jag inte ens kan förklara med ord.

R.I.P William Hammar 27/1-2012

Nu har det gått sju veckor, vet inte vad man ska säga, det är som innan man har bra dagar och man har dåliga dagar.... Just nu känns livet lite jobbigt eftersom att man syster är gravid och är beräknad att födda inom 2 veckor... så det är mycket prat om det när jag var hemma hos mamma och pappa idag, man undrar ju vad det är för en liten krabat som kommer ut, tänker mycket hur kommer jag att reagera om det är en liten kille som kommer ut, just eftersom att William skulle komma samma år, kommer man att tänka mer på det om det är en kille som kommer ut eller kommer det vara lika mycket om det är en tjej, oavsett ser faktist fram emot att få ett syskonbarn till, samtidigt som det är med sorg eftersom att min egen son inte får vara med mig. I onsdags var jag och gjorde en tatuering för min son, kommer ju aldrig att glöma han och han kommer aldrig att lämna mina tankar men nu finns han på min arm, kommer alltid kunna titta på den och tänka på han, kommer veta att han alltid kommer att vara med mig! Staffan ska göra en lika dan om ett tag....

William min underbara son älskar dig!

Idag är det sex veckor sedan du lämnade oss, sex otroligt långa veckor... Var hos läkaren igår på återbesök, de hade inte kommit fram till varför det hände det som hände, alla mina värden såg bra ut, vilket ändå är posetivt, och jag får ju ge dej syskon, men just nu är det svårt att tänka på att skaffa syskon till dig, men självklart blev jag glad att jag får bli gravid igen, men det kommer att krävas mycket av mig. Måste ta en tablett blodförtunnande om dagen, samt en spruta om dagen.... Men det kommer vara värt det, bara jag får behålla nästa... Men just nu känns det bara fel... Och om man inte tyckte att livet var jobbigt nog, så blev min mormor inlagd på sjukhus idag... Jag menar varför inte sparka på de som redan ligger ner... Har inte jag varit med om tillräckligt i mitt liv? Varför ska detta hända just mig? Vet att det finns andra som har varit med om samma sak som jag, men det känns inte som det, alla de har inte min bakgrund, alla andra hade inte redan förlorat en släkting den veckan som min son gick bort... Sex veckor, men ibland känns det som det vore igår medans andra dagar känns det som flera månader sedan, ibland till och med år sedan.... Men saknaden är enorm och kommer aldrig att glöma dig!