Nu har det gåt nio långa veckor, och just idag fick jag en systerdotter, nio veckor efter jag fick min son och samtidigt förlorade han, nio extremt långa veckor, men är på ett sätt ändå glad att det blev en liten flicka, eftersom jag kommer inte kunna se William i henne. Men ändå, hon kunnde ju kommit igår eller imon varför just idag. Har inte kunnat koncentrera mig på mitt jobb idag, har varit helt ofukuserad, har varit en riktigt svår dag, sen kom det bilder på henne, kunnde inte ens titta på dem, jag orkade inte helt enkelt, allt blev bara för jobbigt... Kunnde inte sluta vara avundsjuk rent ut sagt. Så avundsjuk att jag inte kunnde få behålla min son, avundsjuk för att jag inte kan få ha mitt barn i livet, har sagt det många gånger de senaste veckorna, men livet är inte rättvisst. Folk som absolut inte borde ha barn har det, men jag, jag fick inte det, varför? Kommer jag någonsin få svar på detta? Jag tror inte det, kan inte sluta att klandra min kropp för det som hände, det var ju min kropp som skapade havandeskapsförgiftningen.... Helt utan annledning.... Jag har redan varit med om mer saker än vad man ska behöva i sitt liv, varför ska då jag förlora mitt barn? Men jag ska vara stark ska klara av detta med... Jag ska visa han i himlen, att jag klarar detta, även  om det inte känns så nu, jag kommer att göra det!!!

Saknar dig min älskade skatt, önskade att du hade kunnat vara här med mig nu....

William Hammar 27/1-2012 ♥