28 veckor och 3 dagar...
Vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, har hänt mycket sedan sist. Har varit på bröllop, fick veta att William ska få en kusin till, känns jobbigt samtidigt som jag är jätteglad för deras skull... Men men, bara för att mitt liv har tagit paus, betyder det tyvärr inte att alla andras gör det...
Men var hos läkaren idag, fick reda på att jag tydligen hade fått en form av psoriasis, jag menar snart kan väl inte mycket mer i mitt liv krångla, jag menar jag måste verkligen gjort någon "där uppe" väldigt sur för allt jag får gå igenom. I bland funderar jag på hur det skulle vara om man var någon annan, eller om att man hade gjort på ett annat sätt hade livet sätt anorlunda ut då? Jag menar, nä jag vet faktist inte vad jag menar, men ibland funderar jag så, tänk om, tänk om jag skulle kunna få ha min älskade son i mina armar, tänk om jag kunde få gå runt på stan med min barnvagn och dricka latte och skratta åt livet, inte behöva gå till kyrkogården för att träffa min son, känner att jag är rätt piss på livet, ibland vill jag inte mer, känns bara som ju mer jag kämpar och försöker, ju mer går bara fel och jag orkar inte det...
Jag vet inte hur man ska kunna förklara för någon om allt som har hänt, hur ska man kunna förklara för Williams blivande syskon att han är i himlen... Vill inte tänka på det, men känner att jag måste...
Älskade William, du är mitt allt min älskade son, skulle göra vad som helst för att du skulle komma tillbacka till mig... Kommer aldrig att glöma dej!!
William Hammar R.I.P 27/1-2012
