Idag har det gått 26 veckor eller 6 månader, fattar inte det, fattar inte hur det kan ha gått 6 månader, saknar mitt lilla hjärta, han ska ju vara här hos oss, vill inget hellre än att han ska komma tillbaka, även om jag vet att han inte kommer göra det... Älskar dej William!!!

Det är så lång tid det har gått nu, svårt att fatta det, men så är det, igår var det dop för min guddotter och Williams kusin... Fy fan vad jobbigt det var men jag är jätteglad att jag fick förtroendet att vara hennes gudmor... Lilla skrutten... Men nu är det semester, är uppe hos syrran men ska åka hem på onsdag, vill inte riktigt det, skönt att bara vara här... Men samtidigt som det är jobbigt... Älskade William

Blev faktist glad jgår när jag var innne på Williams minnessida och såg hur mycket pengar det hade kommit in, blev faktist överrasskad, men glad. Jag startade den för jag inte vill att någon annan ska behöva stå ut det som jag och Staffan har gjort. Men det är en bit kvar så hoppas att ni fortsätter sänka pengar till minne av William, till minne av min älskade son, mitt älskade hjärta!!!

http://www.solvanda.nu/insamlingar/till-minne-av-william-hammar

Idag har det gått 21 långa veckor, saknar min skatt så himla mycket att det inte ens går att förklara det.... Idag var det 21 veckor sedan jag födde min son, min älskade son... Men jag hoppas att gammel mormor och morfar och alla andra jag känner i himelen hjälper min ängel att få en fin midsommarkrans och allt annat som tillhör...

Idag tänker jag extra mycket på dej min skatt, vet inte varför det är extra mycket idag, kanske är det för jag träffade din kusin som är bara 9 veckor yngre än dej, i helgen, men vet inte, saknar dej så det gör ont... Älskade änglabarn, min älskade son William Hammar! Vi saknar dej hjärtat!!!! Pussar mamma

Något jag läste på fb idag och tyckte det var fint...
Detta är till alla starka människor, som har gått igenom en hel del i livet och överlevt! Jag är stark för jag känner till svaghet, jag har medkänsla eftersom jag har upplevt lidande. Jag lever för att jag är en kämpe. Jag är klok eftersom jag har varit dum. Jag kan skratta, för jag har känt sorg. Jag kan älska eftersom jag har känt förlust.

18 veckor & 4 dagar sedan William lämnade oss och härom dagen slog en tanke mej, fick en inbjudan till min systerdotters dop, då insåg jag på nytt hur mycket vi aldrig kommer att få uppleva med William... Jag kommer aldrig få döpa han, jag kommer aldrig att få se han ta sitt första steg, kommer aldrig få gå med han på någon skolavslutning, han kommer aldrig ta studenten, kommer aldrig få höra han säga orden "mamma jag älskar dej!" och detta gör så jävla ont...

Idag har dagen kommit som jag i början verkligen såg fram till, våran son skulle komma idag, men efter 27 januari har jag bara önskat att denna dagen inte skulle komma, eftersom allt som har hänt... Fy fan vad jag saknar han, har svårt att förstå att det har gått över fyra månader sedan du försvann... Du var så liten och vacker. Du är mina son!!! Min ängel så mycket jag tänker på dig, speciellt denna dagen... Mitt lilla hjärta. Ska åka till dej sen... Du ska veta att mamma och pappa saknar dej, väldigt mycket våran lilla prins... <3

Igår var det 4 månader sedan William gick bort, idag är det morsdag och i morgon är dagen då William skulle komma...

Det är så länge sedan William föddes och så länge sedan han lämnade oss, känns som igår... Just nu är allt jobbigt, känns som alla man ser är gravida eller nyblivna mammor, jag skulle ju själv vara en av dom, lycklig höggravid eller nybliven mamma, men det blev ju inte så... För jag fick en sjukdom dom gjorde att jag inte kunde fortsätta vara gravid för då skulle inte jag överleva, men jag vet inte, har fortfarande svårt att ta in det, det känns så overkligt på något sätt, på söndag är det morsdag och fyra månader sedan lämnade oss... Men vet inte, hoppas att någon kommer att komma ihåg att jag är mamma den dagen iallafall även om William nu är en ängel...

Älskar dej min son, saknar dej så det gör ont, tänker på dej varje dag! Men just nu gör det extra ont, för på måndag kommer dagen när du var beräknad att komma...

Till minne av William Hammar 27/1-2012 ❤

Fy fan vad jag inte mår bra idag, är så ledsen, allt känns meningslöst, känns att det inte finns någon mening något, försökte kolla på tv förrut, men gick inte började bara gråta för vad man än tittade på var det bara om det kungliga dopet, kan jag inte sluta tänka på att hon är drygt bara en månad yngre än William, saknar han så oerhört mycket. Men nu är det extra jobbigt för om 6 dagar är det beräknad förlossnings datumet. Min lilla ängel skulle komma, men istället kom han 4 månader och 1 dag förtidigt... Älskar han! Min ängel, hoppas att hans gammelmormor och gammelmorfar tar bra hand om han och att han är kul med alla andra änglabarn... Tänker på dej varje dag hjärtat!
R.I.P älskade hjärtat William Hammar ❤

Idag har det gått 16 veckor och 2 dagar, kan inte fatta det, ibland känns det som att det var igår men ibland känns det som att det var flera år sedan, men saknar han så förbannat mycket... Det var ju min son, vill inget hellre än att han tillbaka han.... Häromdagen när jag var på jobbet så blev jag så j*vla ledsen, det var en kund som såg min tatuering och frågade om det var min son, och jag svarade ja eftersom att det är så fallet är, menmen inte mycket mer med det, efter ett tag går jag förbi kunden igen då han står och pratar med en annan kund, och då hör jag han berätta om min tatuering, och säger "jag förstår inte hur oansvarig man kan vara, vara tillbaka på jobbet redan när man har en så liten son hemma." Blev så j*vla ledsen, men vågade inte eller orkade inte säga till han som det var... Men kan bli lite trött på att folk ska se allt så svart eller vitt... Sen kan jag väl helt ärligt säga att jag fattar att det första man tänker på är att någon har förlorat sitt barn, innan det hände med William så fanns det inte i min värld att barn dog, inte innan de ens var födda iallafall... Eller att man kunnde förlora sitt barn... Det ska inte kunna bli så. Det är därför jag har skapat en insamling i Williams namn, vill inte att fler föräldrar ska behöva uppleva det jag och min man och många andra har gjort. Så jag har valt att stödja forskningen för att plötslig spädbarnsdöd inte ska kunna ske... http://www.solvanda.nu/insamlingar/till-minne-av-william-hammar

Älskade William, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta! Saknar dig min skatt. R.I.P William Hammar 27/1-2012

Det var ett tag sedan jag skrev här, men har inte orkat, har hänt så mycket... Tänker på Wiliam varje dag, speciellt nu när det börjar närma sig dagen han skulle komma... Den 28 maj... Det är snart och det går med stormsteg... Men så vad har hänt sedan sist? Jag har träffat min systerdotter som är 5 veckor yngre än William och jag vågade till och med hålla henne. Även om det var jobbigt för jag kunnde inte tänka på någon annan än William, men ändå. Det var mysigt att hålla henne... Längtar tills jag kommer att kunna hålla Williams syster eller bror i mina armar, men den dagen kommer när den gör det, vill inte stressa fram det heller. Vi hade även lyckats att sälja vårat hus, så vi äntligen skulle få flytta, men icke som nicke, så blev det inte... Så är kvar här nu ändå... Men men det är väl som alla säger, allt händer av en annledning, även om jag har sjukt svårt att se det nu... Men men...

Har startat en insamligen i Williams namn... Titta gärna in på den... http://www.solvanda.nu/insamlingar/till-minne-av-william-hammar

Jag har skapat denna insamligen för att jag inte vill att någon mer ska behöva förlora sitt barn. Med pengarna som samlas in hoppas jag att forskarna kan hitta varför det händer detsom händer, och hitta något sätt att hindra att det händer!