Idag är det sex veckor sedan du lämnade oss, sex otroligt långa veckor... Var hos läkaren igår på återbesök, de hade inte kommit fram till varför det hände det som hände, alla mina värden såg bra ut, vilket ändå är posetivt, och jag får ju ge dej syskon, men just nu är det svårt att tänka på att skaffa syskon till dig, men självklart blev jag glad att jag får bli gravid igen, men det kommer att krävas mycket av mig. Måste ta en tablett blodförtunnande om dagen, samt en spruta om dagen.... Men det kommer vara värt det, bara jag får behålla nästa... Men just nu känns det bara fel... Och om man inte tyckte att livet var jobbigt nog, så blev min mormor inlagd på sjukhus idag... Jag menar varför inte sparka på de som redan ligger ner... Har inte jag varit med om tillräckligt i mitt liv? Varför ska detta hända just mig? Vet att det finns andra som har varit med om samma sak som jag, men det känns inte som det, alla de har inte min bakgrund, alla andra hade inte redan förlorat en släkting den veckan som min son gick bort... Sex veckor, men ibland känns det som det vore igår medans andra dagar känns det som flera månader sedan, ibland till och med år sedan.... Men saknaden är enorm och kommer aldrig att glöma dig!