Nu har det gått sju veckor, vet inte vad man ska säga, det är som innan man har bra dagar och man har dåliga dagar.... Just nu känns livet lite jobbigt eftersom att man syster är gravid och är beräknad att födda inom 2 veckor... så det är mycket prat om det när jag var hemma hos mamma och pappa idag, man undrar ju vad det är för en liten krabat som kommer ut, tänker mycket hur kommer jag att reagera om det är en liten kille som kommer ut, just eftersom att William skulle komma samma år, kommer man att tänka mer på det om det är en kille som kommer ut eller kommer det vara lika mycket om det är en tjej, oavsett ser faktist fram emot att få ett syskonbarn till, samtidigt som det är med sorg eftersom att min egen son inte får vara med mig. I onsdags var jag och gjorde en tatuering för min son, kommer ju aldrig att glöma han och han kommer aldrig att lämna mina tankar men nu finns han på min arm, kommer alltid kunna titta på den och tänka på han, kommer veta att han alltid kommer att vara med mig! Staffan ska göra en lika dan om ett tag....

William min underbara son älskar dig!